Snacka om stress. Det har varit rätt så tufft de senaste veckorna. Nej, helt åt skogen har det väl inte varit. Veteranbilsjippot förra helgen i Stockholm var ju en riktig höjdare. Skönt att komma iväg en sväng. Stockholm ligger inte så långt bort, men det kändes ändå som en välbehövd utflykt.

Stress och ångest

Stressen är ändå påtaglig. Kan inte minnas att jag haft så mycket att göra på jobbet tidigare. Det är så klart positivt på sätt och vis, men det tar på krafterna. Har flera kunder ute i Öregrund som håller på med diverse tillbyggnationer. Då ska man dit och fixa och greja. Det går åt en hel del tid i transporten.

Sedan ringer polarna nästan varje dag och undrar om jag ska med ut. Det är grillning, en tur till krogen och så vidare. Jag hade som bekant planerat att bygga en altan men det har jag inte hunnit med än. Snart är det sommar. Panik.

Vaknade helt kallsvettig här om natten. Kände nästan någon form av ångest eller existentiell ångest. Är det så man säger? En slags känsla av att vara utsatt och maktlös. Jo det måste vara existentiell ångest det kallas. Vet inte vad det beror på men jag kan inte tänka mig att det är något annat än stress.

På tal om existens: Minns att jag gillade Sartre i skolan. Blev hånad av grabbarna på bygg. Haha… Jag är verkligen en praktisk person men jag har en liten dold talang för litteratur. Jean Paul Sartre var min favorit. Det är ju en nyckelperson inom existentialismen. Ni vet det där med att människan definierar sin egen existens, sig själv och sina handlingar. Ascoolt. Vi fattar beslut och gör val i livet och detta definierar oss. Albert Camus var en annan favorit. ”Främlingen” är en suverän bok.

Får bli ändring

Jag kanske skulle ta och försöka koppla av lite oftare och ta och damma av några gamla böcker. Det var länge sedan jag läste.

Fast min bästa medicin mot stress är nog ändå motion. Tack och lov har jag mina kära hundar som ständigt påminner mig om att det är dags för skogspromenad. De är nog min bästa terapi!